Besök på fäbod

Har besökt två fäbodar de senaste dagarna. Ärteråsens Fäbod ligger högt upp med utsikt över skog och vatten. Täppas fick följa med eftersom det var för varmt att sitta i bilen. De flesta djur går helt fritt så det gäller att tänka till innan man tar med sig hunden in... Men han skötte sig bra! Fika blev det och Täppas låg vid bordet och spanade på en lapsk vallhund.

Karl Tövåsens Fäbod ligger mer inne i skogen och där fick Täppas stanna i bilen. När jag gått ca 30m hör jag en ilsket skällande Täppas och vänder mig om. Ser ett gäng kor komma gående rakt mot bilen, inte helt ok enligt Täppas ;)

Här står jag intill bilen och försöker vifta bort kon :)

Fjällko

Söt kalv

Leka i gödselhögen är ju kul... hmm?!?

En väldigt cool tupp som spatserade omkring på gården.

Korna som går på vår tomt rymde idag. De gick över till grannen där gräset var grönare. Äpplen på träden fanns det också ;) Tillslut kom bonden och hämtade hem korna så nu är det fritt fram att träna på tomten igen. Om Täppas kan hålla sig ifrån alla koblajor förstås...

Träning med dummyn

Vi har tränat vidare med Dummyn eftersom den visade sig vara väldigt tråkig. Trodde det skulle gå bättre inne men nix, lika tråkigt där. Vad i helskotta är det för skillnad på en dummy och de övriga leksakerna han gladeligen apporterar?

Nu är inte dvärgschnauzer en apporterande ras (så långt ifrån det går att komma haha) och jag minns mycket väl hur svårt det var att lära honom apportera. Men det var ett krav för att bli godkänd på hundpsykologutbildningen - han skulle kunna apportera 5 olika material. Från första träningspasset tog det tre månader tills ha kunde lyfta upp och lämna av i min hand.
Tittade tillbaka i mina träningsanteckningar och fick lite tips. T.ex. att utnyttja jakten i honom, d.v.s. kasta iväg föremålet för att få dragning mot det. Leka katt o råtta vilket han tycker är fruktansvärt kul! Jag viskar "nu kommer jag och tar dig" och då tar han närmsta tänkbara leksak och springer lyrisk iväg med den medans jag springer efter. Så jag plockade undan allt från golvet utom dummyn och jodå, visst snodde han åt sig den! Så nu har jag jagat Täppas med dummy i käften genom hela huset. Det plus en massa andra saker har gjort att dummyn så sakta blev kul och jag kunde börja ägna mig mer åt riktig apportering av den. Nu har vi kommit så långt att jag kan lägga ut den, gå tillbaka till honom och be honom hämta. Han hämtar den glatt och lämnar hyfsat i handen, men just avlämnandet kan vi finslipa sen, det viktiga är att han vill hämta den och komma med den till mig.

Blogspot vill varken lägga upp filmen eller länka till den så här kommer adressen istället: http://youtu.be/GljJ6EuQMwo

Nu flyttar vi ut träningen och känner jag herren rätt kommer jag nog få börja på ruta ett igen..

Nipfjället

Igår var vi i Idrefjällen, närmare bestämt vid Nipfjället! Det blev en tur som började uppe på fjället för att sedan gå ner i dalen. Där fanns några gamla fäbodar och en stor fjällbäck där Täppas kunde plaska.






Efter lite fika bar det av uppför fjället igen. Den tänkta leden gick inte att hitta så vi kom på en brilljant idé att gå rakt uppför sluttningen. Det såg ju ut som om toppen inte var alltför långt bort. Kruxet var bara att när vi nådde "toppen" och kom över krönet så tornade en ny topp upp sig längre upp... inte jättelockande eftersom benen var aningen möra. När den nya toppen nåddes så fanns ytterligare en ny topp och så höll det på tills vi tillslut var uppe. Blev lite orolig för Täppas del (muskelproblemen), inte helt optimalt med den där ansträngande stigningen. Men jag har "tillstånd" från både vet och hundfysioterapeut att fjällvandra (dagsetapper) och såhär dagen efter märks inget alls så det är ju ett gott tecken!

Väl uppe på fjället dog kamerans batteri som jag typiskt nog glömt ladda. Hur som helst var det dags för lunch med utsikt över Städjan som kommer bli nästa sommars projekt! Upp på toppen... känner redan hur benen protesterar. Vi får nog träna lite innan =)

Blixtvisit, sjuk bil och hyss

Är hemma i Täby för en blixtvisit men hade inte tänkt stanna längre än nödvändigt. Hemma bra men borta bäst... Hade tänkt åka upp imorgon bitti igen men nu får vi se hur det blir med det. Gick förbi bilen och slängde en blick på den sådär i förbifarten. Hmm... ska framdäcket se ut sådär?? Nej, det ska det inte och det ska framförallt inte sitta ett spikhelvete i däcket. Visst finns det reservdäck men max tillåtna hastighet för det är 80 så nej tack! Imorgon bitti ska bilen akut till doktorn, hoppas den blir frisk snabbt!!

Igår hade Täppas kul. Jag skulle slå in ett paket men mitt i allt ringde telefonen och jag gick för att svara. När jag kommer tillbaka ser jag att jag fått hjälp med paketinslagningen =) Han hade strimlat en halv presentpappersrulle!

Vem, jag?

Lyckan var total och pappret var ändå förstört så han fick fortsätta agera strimlare ;)

Omvänd sorkjakt

Normalt brukar det vara Täppas som jagar sork, inte tvärtom. Men på kvällspromenaden fick vi uppleva omvänd sorkjakt :)
Är ute och går när jag ser en liten sork komma springades på vägen rakt mot oss. Den piper högt och tar sikte rakt på Täppas. Äsch, den viker väl av snart tänker jag för ingen normal sork som vill ha livet i behåll springer pipandes rakt mot en dvärgschnauzer! Täppas blir helt galen och sorken närmar sig mer och mer. När den har ca 1m kvar till Täppas får jag ta tag i selen och handgripligen flytta honom ur vägen. Blicken han gav mig sa något i stil med "matte här får jag den bästa middagen en dvärgschnauzer kan tänka sig, serverad på silverfat och vad gör du?? Sabbar allt. Jag säger upp kontakten."
Så vad gör sorken när den passerat då? Jo, den stannar och tittar sig förvirrat omkring. Sen kommer den återigen pipandes rakt mot oss. Kan inte låta bli att skratta samtidigt som jag försöker släpa med mig en förbannad Täppas ut på ängen. Slänger ut lite godis för att få honom på andra tankar och går sen tillbaka upp på vägen längre fram. Ser den självmordsbenägna sorken förvirrat irra omkring men vi är inte förföljda längre ;)

Väl hemma kände jag att jag var tvungen att kompensera honom för den "sabbade middagen" så det blev lite bus med leksaksråttan.

Fulufjället

Igår var det äntligen dags att återse Fulufjället! Lite mulet och gråtrist väder var det men solen tittade fram ibland. Första biten går över grusade stigar i skogen och längs spångar över små myrar innan man når bergets fot och då bär det av uppför! Det är faktiskt ingen rolig stigning men det är ju ända vägen :) Försökte låta bli att titta på Täppas som fjäderlätt skuttade uppför sluttningen och titt som tätt vände sig om för att kolla om hans sega matte hängde med. Väl uppe fick det bli dricka och vilopaus med storslagen utsikt!








Uppe på platån är det betydligt "lättare" att gå (det går går iaf inte rakt uppför). Halvvägs blev det lunch, även den med finfin utsikt och endast vindens sus i öronen. Täppas satt på en sten och filosoferade och spanade ut över ödemarken.




Vandringen fortsatte och vi närmade oss toppen på Sveriges högsta vattenfall, Njupeskärsfallet. Täppas drack lite fjällvatten och vi tog en vilopaus. Det här är en ganska populär del av fjället så det var lite mer folk här. I hundväg såg vi främst borderterrier, JR & parson, gråhund, finsk lapp, västgöta, vorsteh mm.




Tillslut bar det av neråt igen och det är faktiskt nästan värre att gå nerför än uppför. Vid vattenfallet var det en hel drös med folk så jag gick förbi (har ju sett det förr...) och fortsatte den sista biten genom trollskogen. Det är en väldigt gammal skog som nästan är lite mystisk! Här fanns naturfotografer på det mest underliga ställen, de knappade och skruvade för fullt på sina high-tech kameror.


Nästan framme vid bilen kastade jag en blick över axeln på det stora berget och lovade mig själv att vara tillbaka inom en inte alltför lång framtid!

Prickig hund

Vet inte om jag äter teknikprylar - först datakrasch, sen kamerakrasch och häromdagen pajade även det mobila bredbandet. Men nu ska nog allt fungera igen!

Vi har inte legat på latsidan här inte. Har t.ex. vandrat på Fulufjället (rapport kommer) och intensivbadat stackars Täppas som igår kväll fick nån form av allergichock. Ljumskarna och hela magen täcktes snabbt av en massa stora illröda fläckar som kliade hysteriskt. Jag slängde in honom i duschen och öste på med säkert dubbel dos allergischampo som fick verka lääänge. Efter badet var klådan nästan borta och prickarna var inte längre lika ilsket röda! Pustade ut och började fundera över vad i hela världen han reagerade på? Jag är inte alls säker men jag tror boven i dramat var ett nytt tvättmedel som jag tvättat hans filtar i. Hemma är det sensitive, oparfymerat och rekommenderat av astma och allergiförbundet som gäller. På den här flaskan stod det visserligen sensitive men inget mer...
Nu är det i alla fall under kontroll även om han inte ser klok ut på magen. Har en tid hos vetten imorgon så vi får se vad de säger.

Rehabövningar

Muskelspänningarna blir sakta men säkert bättre. Redan för en månad sedan var det bara vissa spänningar kvar långt in. Det är svårt att nå så långt in med vanlig massage men det finns annat att göra. Det vi pysslar med är:

Smidighet i form av olika rörelser
• Sitt, ligg och stå. Under ett och samma pass ska dessa moment varvas (som i fjärrdirigering). Nu kan han ju inte stå på kommando men det jobbar vi på.
• Backa. Eftersom detta handlar om kroppskontroll blir han tvungen att tänka på hur han använder bakpartiet så att de musklerna får jobba.
• Slalom, åttan och snurra åt båda hållen. Det ska vara så tight som möjligt för att han verkligen ska böja sig ordentligt åt båda hållen. Känns bra att äntligen få lite användning av alla tricks! Vi har en bit kvar med åttan men såhär ser det ut nu:



Andra fysiska aktiviteter
• Skritta i högt gräs/ris. Det gör att han måste lyfta benen ordentligt, travar eller galopperar han så blir det inte samma effekt.
• Simträning i bassäng (ligger visserligen på is nu för det finns ingen bassäng här i närheten).
• Bära klövjeväska. Det är för att han ska "aktivera" musklerna i ryggen och faktiskt använda dem och inte koppla bort dem som det är lätt att göra.. Väskan ska vara tom till en början och bara vara på i 10 min. De första gångerna väskan var på stod han stel som en pinne och kunde absoluuut inte röra på sig :) Nu går det bättre och han traskar på som vanligt.


Behandlande
• Massage och stretching.
• Novafon (intraljud/ljudvågsterapi). Enkelt förklarat kan man säga att vibrationerna från novafonen når långt in (mkt längre än man når med massage) och hjälper till att mjuka upp muskelspänningar mm. Till en början tyckte han den var hemsk, troligtvis för att det gjorde ont när den nådde spänningarna. Jag skippade då att använda novafonen rakt över de områdena och körde runtomkring istället, tills spänningarna sakta släppte mer och mer. Nu kan jag använda den överallt utan minsta reaktion så det har verkligen gett resultat. Han gillar den skarpt och somnar varje gång han får behandling!

Grönklitt

Efter en tur uppe i Grönklitt har jag nu en trött och nöjd hund som snarkar i soffan.

Vilopaus.

Ett skogstroll som tror det växer godis i varenda stubbe :)

Trollet spanar ut över sjön.

Muuu

Då var det färdigtränat på tomten för idag har den förvandlats till kohage. Jahapp...

Förklädd till retriever

Eftersom Täppas ska få agera retriever (eller spaniel, han får välja haha) på utbildningen i augusti så tänkte jag att det är hög tid att börja träna lite. Har letat små dummies i en evighet nu men t.o.m. valpdummies är för stora för en dvärgschnauzer. Men så hittade jag en minidummy här uppe och tog med den ut för träning.

Tänkte att första steget var att bara få honom att hämta in den till mig från några meters avstånd. Därefter kan jag börja lägga upp en plan för vidare träning. Hade verkligen inte väntat mig några problem med detta, han apporterar ju det mesta. Men med en dvärgschnauzer ska man aldrig någonsin förvänta sig att saker och ting ska gå som planerat =) Hans reaktion när han nådde fram till dummyn var såhär:

Hmm... då ska vi se vad detta kan vara för spännande!

Men va fan matte, skämtar du med mig? Vad ÄR det här för tråkig sak?

Hämta hit och hämta dit... matte det här var en av dina sämsta idéer på länge. Helt värdelös lek.

Jag tror jag får jobba upp intresset för den här dummyn lite (eller ganska mkt) innan jag kan börja använda den haha. Får helt enkelt träna med andra mer roliga föremål så länge. För det är nog dags att sätta igång nu eftersom det här projektet verkar bli en nöt att knäcka. Men jag har knäckt nötter med den här hunden tidigare så än ska vi inte ge upp hoppet!

Tillslut semester!

Lämnade av Viktoria igår morse (herregud vad tomt det blev) men tog en avskedsbild innan:


Sen åkte jag direkt upp till Orsa. Jag skulle behöva gå en kurs där man lär sig packa utan att ta med halva huset och fylla hela bilen... Förstår inte varför det alltid blir såhär!

Här är betydligt svalare (bara 14 grader nu på morgonen) och det går att gå långpromenader utan att tuppa av. Nu börjar semestern på riktigt och jag har laddat med böcker mm. Inte för att jag känner för att ta det lugnt eftersom det är precis det jag gjort de senaste två veckorna, helt ofrivilligt dessutom. Men lika bra att bli ordentligt frisk så jag kan komma iväg till Fulufjället någon gång!

Sista dagen

Imorgon bär det av hemåt för Viktoria, lite tomt kommer det nog bli :) En hel vecka har hon försökt få igång Täppas i lek men hon gick bet. Lite småbus och dragkamp har det blivit men Täppas är så jäkla kräsen med vilka hundar han väljer att leka med. Han har dock hittat ett bra sätt att dämpa henne när hon kommer farandes och trycker upp leksaker i nyllet på honom, jag kallar det för "mord i blicken" för det är så hans ögon ser ut! Funkar bra. Sen att hon 5 min senare gör ett nytt försök det är en annan femma...

Hon är dock rätt bra på att roa sig själv. Jag tycker jag går och städar hundleksaker 20ggr/dag men ändå ligger de alltid utspridda överallt. Det är sällan man ser Viktoria utan en leksak i munnen, mellan tassarna eller bredvid sig.

Vi har jobbat vidare med slalom och det tar sig, har dock en del hjälper kvar fortfarande. Sittpuffen har hon verkligen fått upp intresset för och söker upp den flera gånger varje dag (ja jag vet, ta bort targets utanför träningspassen men den är lite svår att stuva undan).

Det har ju inte blivit så mycket av varken bilder eller filmer men min kamera sa tack och hej för några dagar sen. Har nu införskaffat en ny som jag håller på och lär mig, här kommer iaf en bild:

Hon har ju helt klart en egen stil och vad var det jag sa, leksak klarar man sig inte utan!

Vete sjutton om det inte lutar åt en liten skäggis som nästa hund... Nu var Viktoria inte enbart här p.g.a. att matte behövde hundvakt utan även för att matte gärna vill att hon stannar här för gott... Det var trevligt att lära känna henne men jag söker nog lite mer jäklar anamma, lite mer "go" och motor. Men hon är en jäkligt trevlig hund, den saken är klar!

Spår på morgonkvisten

Bestämde mig för att testa Vickans nos och intresse för spår. Eftersom det inte var gassande sol idag på morgonen utan väldigt bra spårväder så begav vi oss till skogen. Där sällskapade vi med tre miljoner myggor som också tyckte det var bra väder...

Vickan fick ett rakt spår på ca 40m med en böj på slutet. Hon startade lite lojt sådär men sen jäklar tändes gnistan och nosen kopplades på! Hon kom av spåret ibland men spårade för det mesta väldigt bra, leksaken hittade hon i slutet också. Jag är helt övetygad om att det går att göra en utmärkt spårhund av henne! Tänk om dvärgschnauzrarna kunde ta en liten, liten del av deras intresse för nosabete och istället lägga den på lydnad och liknande. Då skulle de vara den perfekta rasen ;)

Täppas fick ett kort spår med spårupptag mest för att det inte skulle bli orättvist. Det gick kanon men han såg lite förvånad ut över att det var slut så snabbt. Så han fick leta lite kottar med min doft på också. Sen hade jag fått nog av myggorna, blä!

R2 Fish School

Var inne på Karen Pryors Web Shop och hittade den här lilla "agilitybanan" för fiskar:

Normalt hade jag trott det var ett skämt men eftersom den fanns på Karen Pryors hemsida så misstänkte jag att det faktiskt var sant.. Jag vet ju att akvariefiskar går att träna men det här slår ju allt! Varför tränade jag inte mina fiskar när jag hade dem???

Vickans tredje dag

Det har inte blivit så hemskt mycket träning med Viktoria. Jag saknar de där reglerna jag skrev om, de underlättar så mycket. De lärs ju inte in på en kaffekvart så jag har mest fokuserat på att hon ska kunna träna med mig utan att försöka komma åt belöningen.

Annars har jag introducerat henne i shapingens värld och den är hon inte van vid :) Jag placerade en sittpuff på golvet mellan oss och klickade för minsta intresse för sittpuffen. Dock tyckte Vickan att sittpuffen var en inredningsdetalj som alla andra möbler så hon satt mest och tittade på mig. Jag fick hjälpa henne lite på traven och när hon väl insåg att det var HON som skulle vara aktiv och inte jag så började det lossna. Efter några pass gick hon upprepade gånger upp på sittpuffen och satte sig. Sen hur kul hon tyckte det var, det vete sjutton!

Vi har också påbörjat slalom mellan benen. Även här tog det tid innan hon började prova själv och inte bara satt och väntade på att jag skulle visa. Nu fixar hon iaf första "porten" utan hjälp.

Idag är det så äckligt varmt att vovvarna mest ligger halvdöda och sover, inte läge att träna.

Lika som bär!

I övrigt börjar vi vänja oss vid varandra här hemma. Täppas har insett att Vickan inte är en elak bitch och Vickan har anpassat sitt språk till artiga Täppas. Vickan har även vant sig vid mina hysteriska hostattacker som i början höll på att skrämma livet ur henne! Men jag börjar pigga på mig och sörplar hostmedicin och knaprar pencillin så det blir nog Orsa snart. Det suger i Fulufjällstarmen...

Ska det tränas ska det tränas ordentligt

När jag tränar med Täpas har jag en hel rad olika regler som gäller. Det är för att underlätta både för mig och för honom, utan dessa regler skulle det vara svårt att träna över huvudtaget. Några av mina regler är:

1. Skålen med belöningsgodiset ska kunna stå bredvid mig på golvet när vi tränar. Den ska inte ägnas något intresse och det ska definitivt inte ätas ur den! Har jag godis i handen gäller samma sak där, ignorera handen.

2. Samma sak med leksaksbelöning. Jag vill kunna ha den synlig (utplacerad på golvet, i fickan, handen osv) men den ska inte ägnas någon uppmärksamhet. Efter lekbelöning ska jag när som helst kunna lägga den på golvet igen och kunna fortsätta träna.

3. Nu använder jag främst klicker i träningen men gör jag inte det så har jag ett snabbt belöningsord "ja" som betyder exakt samma sak som klick-ljudet: exakt där gjorde du rätt här kommer din belöning.

4. Jag har även en keep going signal, ett lugnt "braaaaa" som betyder: du gör helt rätt fortsätt så så kommer belöningen snart. Bra att ha när man tränar moment som pågår under en längre tid t.ex. fotgående, uthållighet under apportering, backa långa sträckor mm. Här är det jätteviktigt att hunden blir peppad av berömmet och förstår att den gör rätt men hunden får absolut inte tolka ordet som en frisignal och tro att övningen är klar...

5. En felsignal som talar om att det där beteendet kommer inte leda till belöning så prova något annat istället. Jag använder ett glatt "nej" i vanlig samtalston och det är inte ofta jag använder det. Oftast är det när Täppas låser sig och tror att han är på rätt spår fast han inte är det. Om vi t.ex. ska använda nostarget och han istället är där med tassen och krafsar, krafsar, krafsar, då använder jag min felsignal för att få honom att prova något annat. Visst, jag skulle kunna vänta ut honom men just tassarna och krafsande hos schnauzer är rätt självbelönande så skulle jag låta honom krafsa för länge tror han tillslut att det är rätt trots att han inte blivit belönad av mig. Det är viktigt att inte regelbundet använda sig av felsignal då det kan göra hunden passiv tillslut och behöver man ta till felsignalen ofta är det nog träningsupplägget det är fel på!
Har man t.ex. ett ilsket "nej" som korrigering i vardagen (vilket jag inte har) så bör man ha en annan felsignal då den inte ska vara kopplad till obehag.

6. En frisignal "varsågod" som betyder att nu är övningen klar, ta din belöning, pausa lite kort men var beredd på arbete igen.

7. En slutsignal "slut" som betyder att nu är träningen slut och det kommer inte bli mer på ett tag.

Sen har jag en massa andra regler också t.ex. måste han ju veta när han ska prova sig fram hej vilt (vid freeshaping) och när han ska vara stilla och invänta signal. Ska vi t.ex. träna rally så talar jag ju om vad han ska göra och då vill jag inte att han mitt i banan börjar erbjuda massa cirkuskonster :)
Jag kan ofta ha olika signaler för ett beteende som många tycker är samma sak. I apporteringen har jag t.ex. "hämta" när han ska hämta ett föremål och lägga det i min hand. "Håll fast" betyder att han ska hålla föremålet i munnen tills jag ger frisignal. "Städa" betyder att han ska hämta föremål men inte till min hand utan till en korg där han ska lägga dem. Ja som ni ser kan jag hålla på i en evighet...

Utan de här reglerna skulle nog våra träningspass vara ganska kaosartade! Inte lätt att träna med en hund som lägger hälften av sin energi på att försöka komma åt belöningarna. Eller en förvirrad hund som funderar över om det han nyss hörde var ett belöningsord eller en keep going signal. Eller en hund som inte har klart för sig om den är under arbete eller om det är paus... Det finns alltså en hel del vi kan göra för att underlätta träningen med våra vovvar!

Träningskollo

Ja då var Viktoria här på träningskollo som matte Pernilla kallar det! Har fått fria händer att träna allt möjligt. Fast det har inte blivit så mycket idag, det blev lite kaos när jag skulle träna. Tänkte att jag kan ju köra varannan hund, när den ena vilar tränar den andra. Jo eller hur...
Viktoria kunde inte sitta kvar med den störning det blev när jag tränade Täppas. Hon skulle också vara med och Täppas blev väldigt störd av att inte få träna ifred haha. Försökte gå och belöna henne med jämna mellanrum för att hon stannar på filten men eftersom hon tolkar både röstberöm och godisbelöning som frisignaler så blev det svårt... Detta med tydliga signaler skulle ju behöva läras in först men jag är lite lat och gränsar av istället så att hon inte når fram till Täppas. Så var det problemet "löst".

Täppas i sin tur kan sitta kvar när jag tränar Viktoria men det betyder inte automatiskt att han kan koppla av... Det är tydligen terror att se sin matte träna en annan hund ;) Så det var bara att bryta och tänka om.
Får nu jobba på att bara "låtsasträna" Viktoria och regelbundet gå och belöna Täppas för att han ligger lugn och tyst på sin filt. Det är redan bättre men en bit kvar.

Täppas åttor blir tightare och tightare, ju svårare desto roligare tycker han. Ibland blir det dock blackout... jag tror han snurrar och koncentrerar sig så hårt att han tillslut inte vet åt vilket håll han ska haha. Han ser verkligen förvirrad ut!
Viktoria har även hon fått prova åttor men eftersom jag inte orkar lära in hand-target (herregud vad jag är LAT, får skylla på lunginflammationen) så blir det lockande med godis. Kanske inte jordens mest effektiva inlärningsteknik, det blir mycket fokus på godishanden. Dessutom många hjälper att jobba bort - bort med godiset, bort med handen, räta upp kroppen osv. Nä, imorgon klickar jag in henne så det blir ordning på torpet!

Viktoria på besök

Idag har jag haft dvärgschnauzern Viktora här på besök. Det var en check för att se att hon funkar med Täppas (eller snarare att Täppas funkar med henne haha) och att hon trivs här. Imorgon kommer hon för en längre vistelse eftersom matte Pernilla ska på World Dog Show i Paris.

Viktoria 14 månader.

Vi började med en promenad som gick bra och sen gick vi in. Viktoria gick husesyn och kände sig som hemma direkt. Eftersom hon nyligen löpt luktade hon väldigt gott tyckte Täppas och han hade svårt att slita nosen från hennes bak :) Tillslut fick Viktoria nog och fräste ifrån rätt rejält. Täppas som är väldigt noga med signaler höll på att få en chock stackarn. Det räcker ofta med att en tik morrar lite, lite eller bara rycker lite i mungiporna för att han ska sluta lukta i baken och gå därifrån. Han blev helt knäckt och ville inte ha någon vidare kontakt för fem öre.

Men det gick bättre efterhand. Viktoria insåg att det inte behövs så mkt för att han ska sluta och Täppas insåg att han inte kommer dö av att vara i samma rum som henne ;) Så det ska nog gå bra, de måste bara lära känna varandra lite.

Vänner tillslut :)

Får se vad vi ska hitta på för skoj de här dagarna. Lunginflammationen sätter ju stopp för fysiska aktiviteter men lite nosarbete och himla massa shaping lär det bli! Måste kolla med Pernilla vad hon tränat/inte tränat så att jag vet. Det här blir ju värsta lyxen att ha två hundar att träna med!

Ny sele!

När en av mina trimhundar, Abbe, gick bevakningskursen så hade hans matte sytt en sån bra sele till honom. Jag som letat ny sele i en evighet blev ju lite avundsjuk ;)
Täppas har nån konstig mellanstorlek så det är inte alltid så lätt att hitta selar till honom. Sen är de flesta selar för små hundar kanske inte riktig i min smak vad gäller färg, mönster, rosetter och paljetter...
Så jag beställde en "Abbe-sele" och valde svart band med mörkblå fleece. Perfa!!

Men vad trött jag blir...

Har mest gått omkring och väntat på att febern och denna helvetesförkylning (som startade i torsdags förra veckan) ska lägga sig så att jag kan åka till Orsa. Insåg dock tillslut att detta kan omöjligt vara en vanlig förkylning och ringde till doktorn igår morse. Fick till svar att "flicka lilla, feber är inte farligt, drick vatten och vila så ska du se att förkylningen ger med sig". Jaha ja, tänkte jag säger hon det så... Men idag ringde jag igen och fick nästan bli påstridig för att få en tid bokad. Tror de på allvar att jag ringer och beklagar mig över en vanlig förkylning?!?
Och det var väl tur att jag inte lyssnade på receptionisterna för doktorn kunde konstatera att jag har lunginflammation. Oj vad kul nu när semestern börjar och jag har fjällvandring i sikte... Men strikt vila och en dunderkur med pencillin är det som gäller nu. Blä...